The Last Dropp and underground tours
Ännu en vacker kall dag! Efter lunchen gick vi på "extra-klass" (den som Jim hade förut, men som Adrian nu tagit över) som visade sig handla om whiskyns historia. Intressant! Den absolut roligaste lärdomen från timmen var det skotska uttalet på whiskyn Laphroaig; låter mer som lafRRRRRRoIIIg :D Grovt rullande r och betoning på i:et! Det ni whiskyälskare! Dessutom är det en dödssynd att stava whisky med e på slutet, som de gör i USA. Enligt en gammal skotsk poet var det något i stil med handklovar och ikastning i sjön som väntade för den som gjorde det fatala misstaget!
Efter detta hade vi planerat två rundturer vid Royal Mile. Inte vilka som helst, men underjord! En skulle vara mer historiskt inriktad, medan den andra var om spöken! Eftersom vi stod och snackade med killen som gav ut reklambroschyrer kanske trettio minuter slutade det med att vi hoppade över den historiska denna gång och gav oss direkt på den med spöken och andar. Även om jag inte egentligen tror på sådant var det riktigt läskigt! Vi fick bege oss nerför en sidogata från Royal Mile och sedan in genom en gammal öppning (med övermänskliga trappstegsstorlekar) för att sedan komma in i ett fuktigt gammalt rum. Tydligen hade rummet på sjuttiotalet varit för vilda studenter, innan man upptäckte vad som döjde sig bakom. Det var först när de - olovligt - hade sönder en vägg i sovrummet som de hittade den gamla gränd (kallat "close") som varit okänd för allmänheten så länge. Där inne hade de, förutom verktyg till matlagning och mindre trevligt "benkrosseri i tortyrändamål", hittat både ben från djur och människor. Från gatan fanns flera rum, där fukten dröp och efter att ha konsulterat historiker och andeframkallare kom man fram till grändens blodiga historia. Flera hundra som blivit instängda i ett litet rum under en brand i staden för länge sedan, men som blev mer eller mindre grillade där inne när de inte kunde öppna dörren ut... det och mycket mer. Sådana historier berättade guiden i skenet från ett ensamt ljus i handen. Inte konstigt att man blev vettskrämd för minsta lilla ljud i väggarna!!
Efter en superb middag på Pizza Hut spenderade vi sedan kvällen på puben The Last Drop. Nu har jag också officiellt testat Hot Toddy! Varm vatten, whisky, citron, nejlikor och kanelstång!
Nu, mars i säng. Sova länge och upp för ännu en trevlig dag i städernas stad!
Efter detta hade vi planerat två rundturer vid Royal Mile. Inte vilka som helst, men underjord! En skulle vara mer historiskt inriktad, medan den andra var om spöken! Eftersom vi stod och snackade med killen som gav ut reklambroschyrer kanske trettio minuter slutade det med att vi hoppade över den historiska denna gång och gav oss direkt på den med spöken och andar. Även om jag inte egentligen tror på sådant var det riktigt läskigt! Vi fick bege oss nerför en sidogata från Royal Mile och sedan in genom en gammal öppning (med övermänskliga trappstegsstorlekar) för att sedan komma in i ett fuktigt gammalt rum. Tydligen hade rummet på sjuttiotalet varit för vilda studenter, innan man upptäckte vad som döjde sig bakom. Det var först när de - olovligt - hade sönder en vägg i sovrummet som de hittade den gamla gränd (kallat "close") som varit okänd för allmänheten så länge. Där inne hade de, förutom verktyg till matlagning och mindre trevligt "benkrosseri i tortyrändamål", hittat både ben från djur och människor. Från gatan fanns flera rum, där fukten dröp och efter att ha konsulterat historiker och andeframkallare kom man fram till grändens blodiga historia. Flera hundra som blivit instängda i ett litet rum under en brand i staden för länge sedan, men som blev mer eller mindre grillade där inne när de inte kunde öppna dörren ut... det och mycket mer. Sådana historier berättade guiden i skenet från ett ensamt ljus i handen. Inte konstigt att man blev vettskrämd för minsta lilla ljud i väggarna!!
Efter en superb middag på Pizza Hut spenderade vi sedan kvällen på puben The Last Drop. Nu har jag också officiellt testat Hot Toddy! Varm vatten, whisky, citron, nejlikor och kanelstång!
Nu, mars i säng. Sova länge och upp för ännu en trevlig dag i städernas stad!
Vaults in Edinburgh
Kommentarer
Postat av: Hannah
Åh vad kul att du äntligen börjat blogga "ordentligt"! :) Mer såna här långa mysiga inlägg om kära Embra, tack.
Trackback